Låg nere på stranden idag och solade lite obligatoriskt, fast jag brukar tröttna på en nanosekund på att bara ligga där som nån trasa. Om jag inte är trött då somnar jag lugnt. Men idag hörde jag ett intressant och smått skrämmande samtal mellan två småkisar, de var väl typ 9-12 men småkisar är ju svårt att hålla nån ålderskoll på precis, nåväl de diskuterade den ena småkisen cykel. Småkis nr 1 rullade in på nån flashig hoj, helt ren och fin. Småkis nr 2 beundrade den och frågade: ”Vad kostade den?” Småkis nr 1 svarar ettusensexhundranittionio kronor. Som om vare sig den frågan eller svaret var mer relevant än: ”Wow! Får jag testa den?” vilket skulle varit min första tanke. Efter det så diskuterades de 21 växlarna (vem behöver så många bara för att cykla genom byn?) och att det faktiskt var den senaste hojen på marknaden. Absolut senaste! Det enda jag tänkte på var: ”Undrar om den ens är skön att cykla på?” För övrigt så verkade den otroligt opraktisk med sin halva stänkskärm bak. En sån där Nu-ska-vi-spruta-massor-med-gegga-och-vatten-över-ryggen-och-huvudet-så-mamma-blir-galen! Öh, vem vill ha det? Hade också för mig att de cyklarna mest var för terrängåkning och sport? Men det är väl bara det att jag inte är barn längre.

Men iallafall, varför måste allt vara svindyrt, splitternytt och absolut trendigt för att funka? Ska det inte också ha en funktion, vara ekonomiskt och hålla sig kvar i tiden? Ju mer man får för pengarna desto bättre känns det som. Inte ju mindre vi får desto bättre vilket ofta är resultatet idag. Slit och släng är så ute, jag välkomnar trenden att göra om, uppdatera och liva upp saker och ting. Recycle everyone!!! Bara köp nytt är så beige, visar bara att personen som bara slänger och köper nytt inte bryr sig alls. Ja, förutom om att slösa med pengar då…