Veckan som gick var i regnbågens tecken i Stockholm då Pridefestivalen var i full gång i Stockholm. Vart man än gick så möttes man av färgglada påminnelser om vad veckan handlar om. Nämligen frihet, friheten att vara den man är. Sexuellt, i kärlek, i livet. För mig är det självklart, frihet är en rättighet som tyvärr många än idag får slåss för. Med blod och tårar som pris. Tyvärr även liv. 

Pridefirandet har sitt ursprung i den amerikanska gayrörelsen och har 39 år på nacken (väntas ett stort 40 års firande nästa år?), 27-29 juli 1969 genomförde en razzia mot gaybaren Stonewall Inn på Christopher Street. Efter långa trakasserier från polisen mot hbt samhället satte sig till slut en grupp gäster på tvären och 3 dygn långa kravaller utbröt. För första gången slog hbt samhället tillbaka och krävde sin rätt för identitet och kultur, den dagen firas nu varje år med enorma Pridfestivaler världen över. I en del städer såsom New York, London, Paris, Berlin, Sao Paolo etc drar firandet tills sig hundratusentals deltagare från världen över. Pride har firats i många former genom åren i Sverige men sedan -98 arrangeras Pride festivalen av Stockholm Pride som är en fristående ideel förening. Pridefestivalen har nu vuxit sig till nordens största och Stockholms i särklass populäraste festival, den utmärker sig väl gentemot miljonstäderna.

De härliga regnbågsfärgerna och regnbågsflaggan skapades 1978 av konstnären Gilbert Baker och bar i sitt ursprung 8 färger istället för nuvarande 6 färger. Termen regnbågsbarn används för barn som lever i en familj med föräldrar av samma kön med tanke på regnbågssymbolen för hbt (homo-/bi-/transsexuella) vilket är ett synonymt ord till maskrosbarn som växer upp under otrygga förhållanden (dra för guds skull inga likhetstecken nu!). Det synonyma står i detta fall för barn som inte växer upp i en traditionell och “vanlig kärnfamilj” med föräldrar av skilda kön, 1 syskon, Volvo, radhus och en halv hund… Mina döttrar hoppas jag förälskar sig i bra människor oavsett kön, huvudsaken är att de blir respekterade, älskade för sin egen personlighets skull och får leva i frihet.

Det som slog mig under veckan jag var i Stockholm var att jag inte fattar varför det är sånt jäkla hallabaloo om att vara homo eller bi? Spelar det liksom någon roll vem man älskar? Huvudsaken är väl ATT man älskar. Det känns lite förlegat att låta rädsla styra framför förnuft för det är vad det handlar om. Rädslan för förändring, för en öppnare och mer tolerant värld. Det måste vara extremt jobbigt att vara homofob, går man runt och är rädd att bli våldtagen av det egna könet då? Som om en människa skulle vara så vansinnigt, oemotståndligt attraktiv att alla vill hoppa på honom/henne. Oftast honom, karlar är ju en skrajsen ras, åtminstone bland heterokillar. De kan vara riktigt rädda för nya saker som starka kvinnor, egensinniga kvinnor, kvinnliga chefer. Huga, kvinnor skrämmer vettet ur heterokillar med sin viljestyrka och frihetstörstande att de ibland misshandlar dem för att få dem att tiga still och hålla sig på mattan. Ja, hetero för killar är nog inget att eftersträva…

Rädsla är vad som förhindrar utveckling. Kom till insikt någon gång, homo-/bisexualitet är inget nytt under solen. Det är ingen genetisk abnormitet utan en naturlig del av världen. Tyvärr förföljs, misshandlas och även avrättas människor fortfarande pga homosexualitet. I många länder lever hbt under hårt förtryck i tystnad, för att kunna överleva alls. Amnesty är en av många organisationer som arbetar för en öppnare värld för alla. Besök gärna och stöd deras arbete! http://net19.amnesty.se/

Pride är en våg av förändring. Gränserna sprängs bland färger, fjädrar, lack, fantasi och en enorm kärlek till livet. Och även om det hbt ofta utmärker sig som glitter, läder och skyhöga klackar så är det så mycket mer än det. Det handlar om vanliga människor du och jag möter varje dag, inte går alla runt klädda som fantasinymfer till jobbet. Men det är befriande att se en så fullständigt galen blandning av människor. Så totalt utan hämningar! Det är coolt att vara homo idag, färgstarkt, glatt och frigjort. Hetero är liksom blasse och trendfaktorn höjs av att skvallerblaskorna älskar att skriva klatschiga notiser om vilka som klivit ut ur garderoben. Inte alltid för att ge en eloge åt rätten att vara fri i sin kärlek utan för att sälja höjda ögonbryn till folket.

Nä, jag är för Pride, för frihet och för rättigheten att vara sig själv. Pride för mig är kampen för frihet, för rätten till sitt eget liv oavsett om det handlar om sexuell läggning, religiös läggning, etnisk tillhörighet eller kön. Gud vad många saker man kan tillhöra och alla ska man kämpa för. Det är ju människors olikheter som färgar världen inte deras likheter…

Berika sinnet med fakta om Stockholms vackraste och coolaste festival! http://www.stockholmpride.org/

Prideparaden slog i år rekord med mer än 50 000 deltagare och beskådades av över 500 000 åskådare vilket motsvarar hälften av Stockholms befolkning!!! Imponerande!