You are currently browsing the monthly archive for december 2008.
Tog en tur på stan idag och det vimlade av människor som letade efter nästa julklapp. Svarta jackor strömmade åt alla håll, kostymer och blue tooth bärare pladdrade överallt, barn hoppade runt, en del barn sov i vagnar, en man somnade i en soffa i en butik (frun i ett omklädningsrum?), en pojke torrsimmade på golvet inne på Lindex, flickvänner synade klädbutikernas rea, pojkvänner slösmsade vid sidan av, folk som gick hand i hand överallt, familjer som travade runt med en bunt barn etc. Staden vimlade av folk av alla slag överallt och det hela var som en bikupa, pladdret fyllde luften tillsammans med olika julsånger och luciatåg. Lampor i tusental lyste upp världen, pynt dignade och speciellt inne på NK där det är en helt annan värld som endast går att beskåda.
Julindustrin både fascinerar och skrämmer. Miljarder spenderas på julklappar, nya kläder, inredning, inslagspapper, mat och dryck. Det här liksom seden till. Att ha traditioner, mysa med familjen, leva i normala familjeförhållanden. Allt verkar rött, grönt, glittrande och metallskimrande. Verkligheten är en helt annan. Under denna högtid (som alla andra) ökar alkoholintaget i de flesta hem och misshandel av familjemedlemmar är avsevärt högre. Det som däremot minskar är anmälningarna om detta eftersom det handlar om att hålla skenet uppe för familjen. Många längtar till julafton, maten och alla julklappar. Jag själv ska till Kanarieöarna så jag längtar dit. Men just nu längtar också många barn till januari när vardagen återvänder och de slipper se sprickorna i sin familj. De barnen som får sin julafton förstörd av en missbrukande förälder eller annan familjemedlem. Även de barn som bor i de fattigaste familjer och vet att de inte får några julklappar i år heller, att de måste ljuga när de kommer till skolan om vad de fick. Barnen som lever i den gråzonen ingen vill veta av för att undvika sitt eget dåliga samvete över sitt slöseri med resurser. I juletid sitter också de utan familj ensamma och längtar till vardagen när det är ok att inte ha någon att åka till eller som kommer förbi på jullunch, när det är ok att inte ha någon att skänka julklappar till. Julen är för många en fröjdefull tid men det finns en stor del av befolkningen som ser den som en tid av rädsla och skam. Skänk dem en tanke i stressen, ni alla som har den bästa julklappen av alla: en familj, ett liv utan slag och missbruk, verkliga julklappar oavsett sort, en människa att skänka till och tak över huvudet. Skänk dem en tanke eller ännu bättre surfa in på dessa hemsidor och skänk nåt mer som kanske ger någon en lite varmare jul i år!
www.bris.se
www.raddabarnen.se
www.stadsmissionenjul.se
Och glöm inte att le mot alla som jobbar medan ni julhandlar, när ni stressar mellan butikerna så står de kvar och servar nästa person som handlar julvisioner. De är många som håller julhandeln rullande varje år, givetvis bidrar vår offantliga konsumtion till att de får behålla jobbet. Inget ont utan något gott! GOD JUL PÅ ER ALLA!
Gick igenom lite foton och hittade dessa vrickade kort på min kusins katt Kiara, hon är lite lätt vrickad till kropp och själv! Men otroligt älskavärd, bor numera hos en vän till mig som köpte huset. Med katterna på köpet.
Hur är det möjligt att ligga som ett U?
Ser alla huvudet? Där morrhåren sticker fram…det krävs hökögon för det!
Nu igen! Som alltid dyker det upp som ett föraktat brev från postens undangömda vrår, tvivlet på fattade beslut. Var det här bra? Kommer det att bli bra? Borde jag gjort annorlunda? Kunde jag gjort annorlunda? Aaaarrrrgggghhhh, jag blir galen!!!! Varför kan jag inte bara ta ett beslut och sen är det bra? Inga tvivel, ingen ångest, ingen undran över andra vägar. Nä, jag ska filura och fundera, vända och vrida på alla möjliga tänkbara saker för att sedan alltid komma tillbaka till samm slutsats. Inte varje dag men ibland så dyker de här tillfällena upp och kraschar en hel dag av normalt tänkande. Låt mig ta ett beslut och sluta oroa mig. Dumma tankar….
”Jag tvivlar, därför finns jag” som den kända Cartegius sa och jag förbannar hans slutsats. Jag finns alltför ofta enligt mig själv, ibland vill jag finnas mycket mindre än ofta. Varför inte bara existera i en osynlig substans där jag inte behöver fatta beslut utan lugnt bara kan observera livet som visslar förbi. Inte besluta, ordna, ta tag i, kräva, utföra eller handla i någon form. Bara finnas, bara vara. Eftersom jag har barnen på heltid så är det mest jag som fattar beslut också, ibland tröttnar jag på det. Jag vill vara passagerare nån gång inte alltid chaufför men samtidigt vet jag att när jag delegerar så tvivlar jag på chaufförens förmåga att köra rätt. Jäkla tvivel igen, kommer krypande efter en som en kattunge på jakt efter garnnystan.
Det här är en sån dag, en tvivelaktig dag full av om, ifall, borde jag, kanske, skulle nog, men om då? Usch, tvi och blää. Som tur var ringde K och berättade när hon nästan sabbade svanskotan under träningspass genom att helt enkelt ramla under en step up och landa på ryggen med fötterna i luften. Bara tanken är hysteriskt rolig, speciellt eftersom jag vet att när hon börjar skratta så kan hon ibland inte sluta. Ett träningspass att minnas i den lilla byn kan jag tänka!
Nä, jag vet nånstans i min tvivlande skalle att det var rätt att flytta. Jobb har jag fått (Alla säger grattis!!!) och det är inte lätt i dagens krisartade samhälle (hela samhället tvivlar på sin existens tror jag) och barnen trivs i skola och förskola. Jo, jag vet att det är bra. Jag vet vad jag lämnade eller rättare sagt inte lämnade för det fanns inget att lämna. Vännerna finns ju kvar, de riktiga och värdefulla. Byn stånkar på och ja bygden snöar igen som alltid varje vinter. Och medan jag skriver detta så har det börjat regna, jag är less på regn. Ska skölja ner envist tvivel med kaffe och kolla på lägenheter. Fixar jag en sådan lika snabbt som ett jobb då är jag fan inte bara bra då är jag helt enkelt SUPERB!!!!!! Och det vill inte säga lite inte!!!!
Södra skolan i Motala ligger sååååå långt efter, vad är det för hallabaloo om manlig lucia?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3890408.ab
När jag gick i mellanstadiet så hade vi omvänt luciatåg med en långhårig Jonas Magnusson som Lucia (han hade längst hår i klassen) efter honom kom klassens killar som tärnor och därefter vi tjejer som stjärngossar och tomtar. Själv var jag emot idéen först men det blev bra, ett annorlunda luciatåg som inte var så himla märkvärdigt alls. Idag är jag glad över att det blev så och det blev inte minsta underligt utan mer roligt. Så Södra skolan i Motala är mossig i mina ögon, varför är människor så oroliga över nya tider och att krossa tråkiga traditioner. Julen ska firas med glädje, värme, kärlek och en massa eftertanke inte köpstress, måsten och krav. Fram för fler manliga lucior, lite nya kläder skulle inte heller skada och ett kulturellt spännande julbord.
Ska nog snoka fram den där bilden på Luciatåget så ska ni få se att det inte har det minsta med jämställdhet att göra utan oskuld inför påhittade krav och regler från en sedan länge passerad historia.
Lucia ska vara kvinnlig, ska man vara så jäkla petig så ska Lucia vara svarthårig eftersom hon ursprungligen kom från Italien…
