Ikväll berättade min yngsta dotter (4 år snart) att hon ska sluta peta näsan när hon blir stor för det gör inte stora tjejer. Sist vi hade den diskussionen så konstaterade hon att stora barn, 4-åringar, de gör inte sånt. För Alva hon är 4 år och hon gör inte det (nu fyller Alva snart 5 år dessutom). Denna upptäckt slog min dotter med häpnad, att Alva som var/är hennes bästa vän var så stor. Hon funderade länge över det faktum att hon inte petade näsan…
Fast med tanke på att hon gifte sig med sin bästa killkompis Ville på övervåningen i deras hus för över 1 år sedan så är hon nog rätt stor ändå. Marléne kom ner och berättade att de gift sig och Caroline är mäkta stolt över det. Jag frågade henne hur man gör när man gifter sig. Hon svarade som om det var det enklaste i världen: ”Man bara tar sig nån”. Så enkelt var det!

Barn har en fantastisk förmåga att uttrycka sig och det finns inget som kan ge mig och omgivningen så många skratt. Imorse satt hon och sa ”va?” hela tiden igen oavsett vad jag sa. Till slut frågade jag om hon hörde dåligt. ”Ja, det gör jag.” svarade hon då. Fast bara när jag pratade med henne.
Senast jag fick ett bra skratt av hennes uttryck var när hon studsade omkring på sängen och fick för sig att stå på huvudet. Hon satte huvudet rakt på en plastzebran från en hamburgerkedja. Arg blev hon, grät och skällde på zebran. Jag gick ut för mig ville hon inte se när hon försökte dölja sin sårade stolthet och efter mig kom zebran utflygandes i hallen med en smäll. ”Där fick du!” kom det triumferande efteråt och skrattet var ett faktum. Gömde mig i köket ett tag för jag tror inte zebran hajjade att han just fått stryk för något han inte gjort….

Båda mina döttrar har en fantasi värdig en sagoberättare. När jag kommer på dagis så kan man få förklara en hel del anekdoter de kläckt ur sig. Som den gången Marléne sagt att morfar flugit flygplan över dagis, att min bror tydligen äger 3 butiker där han säljer mat och godis eller att morfar brottas med björnar. Man vet aldrig vilka ord man kan få möta eller hur pass sanna de är, men tråkigt det har man aldrig med mina döttrar:-)