Rapport Stockholm…

Åh, vad det är länge sen jag skrev nu. Ingen tid och ingen inspiration när jag haft tid. Men nu när våren är här så kommer inspirationen igen, tid är det väl alltid lite sisådär med. Vi har det bra här nere, det är vackert, grönt, blomstrande och livligt. Det kommer och går flygplan på Arlanda dygnet runt, tåg rullar förbi hela tiden, bilar kör och människor är i rörelse. Det känns aldrig som om livet står stilla här utan det är saker på gång hela tiden. Och jag älskar tågen, det är bara att kliva på när man vill och åka vart man känner för. Visst är t-banan sunkig och pendeln sen ibland men tågen kommer. Jag kan sova, läsa, äta, prata eller bara filosofera när jag åker. Det är en minst sagt bortglömd lyx i vardagen att bara få vara en stund. Nu kanske ni tror att jag störs av ljuden hela tiden men icke, Långsele var otroligt högljutt i jämförelse med det här. Märsta är en vacker stad, absolut.

Stockholm fascinerar mig, ryktet är ju att det ska vara moderiktiga kläder, dyra väskor, high tech och minimalism överallt men det är inget som är mer fel än det. Här i motsatt till alla andra städer är det helt ok att gå på Ica i joggingbyxor och gamla sneakers. Det gäller bara att hålla huvudet högt och vara stolt, ingen här gömmer sig bakom jantelagen och beklagar sig. Det är mer attityden: ”Äsch, så illa är det inte. Det ordnar sig.” Det är en befriande känsla att inte behöva bry sig. Dessutom känner ingen mig så byskvaller är ett minne blott vilket jag inte saknar alls.

Vi har nu firat födelsedag och börjat få lite ordning här. Lite lådor finns kvar mest för att jag saknar lite möbler. Men det ska vi ordna under året. Barnen cyklar varje dag till dagis och skola, jag får minst 1 timmes promenad per dag ( i flera delar men ändå) och hinner numera springa medan de cyklar. Jag mår absolut toppen!

Anektoder: Vi gick till lekparken förra helgen o Caroline skulle ha sin kickboard (skipp-bård enligt henne…) och det gick ju bra tills hon körde över sin egen vänsterfot….
Fly förbannat skrek hon att hon skulle minsann sälja den och skydden för den var så dum. Men den nya hjälmen skulle hon behålla. Nåväl, vi kom till parken (jag bärandes den där dumma skipp-bården…) och barnen lekte en bra stund. På vägen hem skulle hon testa igen och körde över samma fot igen….det var bara att bära igen….

En annan händelse var när Marléne återigen suckade över sin allergi (som är i det närmaste obefintlig) och surade över att hon måste vara allergisk. Caroline tittade på henne och kontrade med att hon också var allergisk i tvättäkta Lotta-på-bråkmakargatan-ton.
- Nä, det är du inte fräste Marléne.
- Jo, mot lejon.

Och så får man tyst på en tvär storasyster…..:-) Ha det gott!