Umgänge…

Fascineras nästan dagligen av alla människor runtom mig som inte vet hur man är själv. De fixar helt enkelt inte att vara ensamma, då har de ingen aning om vad de ska göra eller hur de ska vara. Hur ska de fatta beslut utan en side kick eller äta lunch utan någon som agerar motvikt tvärs över bordskivan. Hör det överallt, den ständiga jakten på sällskap i alla lägen. Ut på promenad, gå och shoppa, luncha, åka tåg, ta en kaffe, köpa presenter, någon att sova med eller bara besluta om ett internet köp.

Vad är det som skrämmer människor så mycket med att vara själva? Att lyssna på sina egna tankar och beslut. För mig finns inget mer underbart än att sjunka ner i soffan med en kopp te och njuta av att det faktiskt inte är nån där. Bara jag, allena i tystnaden om jag stängt av tv:n. Mina funderingar om dagen, livet, framtiden. Jag kan planera inköp, fundera på hur mitt framtida vitrinskåp ska se ut (mitt nästa inredningsprojekt) eller bara konstatera att dagen har övergått till kväll igen. Hela dagen pratas det överallt omkring mig, med mig, över mig. Det mailas, smsas, telefoner ringer, folk springer omkring. Ibland sitter jag mot fönstret för att stänga ute allt runtom mig, utanför fönstret är det rätt lugnt. Bara tak och fåglar som flaxar runt, svaga ljud av trafik.

Jag ska umgås med mig själv hela mitt liv, jag är den enda personen i mitt liv som alltid kommer att vara här, alltid, jag slipper aldrig ifrån mina tankar eller önskningar. Alla andra kommer och går eller så kan jag helt enkelt låta bli att umgås med andra. Men inte mig själv, lika bra att njuta av sitt eget sällskap. Tid blir så mycket lättare att hantera om man njuter av att vara helt själv. Njuter av tystnaden som endast kan uppstå genom frånvaron av andra. Känna det underbara i att breda ut sig över hela sängen bara för att möjligheten finns, köpa precis det jag vill för att ingen annan är där och kan protestera eller säga sin enligt deras tycke helt tillåtna åsikt. Jag och säkert många fler kanske inte vill ha åsikter hela tiden utan att vi bett om en åsikt. Men en del lider ju av åsiktsinkontinens och vräker ur sig vad de anser om saker och ting i tid och otid. Brus i etern brukar jag kalla det och så filtreras det bort.

Förmågan att trivas endast i sitt eget sällskap har jag märkt är en konst inte alla behärskar men om man verkligen lärt sig hur så är det en fantastisk gåva och en tillgång utan dess like. Bygger mer styrka än några vikter och absolut mer harmoni än något spa…