Magic nr 7…

Imorgon fyller Caroline 7 år och jag tänker inte dra frasen “det känns som igår” för det gör det verkligen inte. I det här fallet är 7 år en kort tid med tanke på hur många händelser åren rymmer. Det går fort när man har roligt kan jag absolut hålla med om, speciellt eftersom vissa perioder gick långsammare än evigheter.

De blir större och mognare båda två för var dag. Klarar mer själva. Marléne planerar helger med vänner, tar bussen själv och gör iordning övernattningar själv, handlar och annat som kräver en del ansvar. Speciellt eftersom hon ofta tar inititativet helt själv. De kan massor och jag är lika stolt varje dag när jag tänker på hur stora de är och hur de utvecklas. Det är otroligt spännande att få vara med om, se alla framsteg, möta individen som växer fram lite mer varje dag ur de barn som föddes för snart 7 resp 12 år sedan.

Här brukar många kraxa förskräckt att “de växer upp snabbare än du tror, var rädd om tiden då de är små, tänk på att de blir vuxna en dag och inte behöver dig” etc. Ja, tänk vad underbart att jag en dag kommer ha vuxna barn som inte behöver mig när de fixar räkningar, handlar, kör bil, köper hus eller planerar sina liv med ev familjer. Tänk att jag får se handlingen utan att behöva skapa den eller göra det åt mina barn. Underbara tanke! Självständiga och starka döttrar som kan klara sina egna liv. Det är inte en deprimerande tanke utan en fantastisk tanke! Vem önskar sina barn motsatsen? Jag har njutit och våndats över småbarns år och kan väl lugnt konstatera att jag är glad att den tiden är över. Små barn är söta men otroligt krävande, det är meningen att de ska utvecklas och komma vidare i livet. Alltför många lever med barn som av flera anledningar inte utvecklas tex pga sjukdom. Det är värre, när barn ofrivilligt stannar i en utveckling och inte kan komma vidare, mer frustrerande att inte få följa linan ut.

Och fort går det för det känns ibland som igår att jag var ung och dum utan barn, nu har jag en egen familj och ett eget enormt ansvar att axla. Men jag önskar mig vuxna barn, att jag får vara med hela vägen och se alla åldrar som kommer att passera framöver, lämna småbarnsåren, skolåren, tonåren och vidare in i vuxenlivet. Jag vill inte leva enbart i dåtid utan jag vill leva nu och komma till framtiden. Det går inte om mina barn inte växer egentligen. Varje ålder har sin charm och jag blir aldrig trött på att se nästa steg, det är bara det ocharmiga med nuvarande steg som tröttar ut mig…

Så imorgon blir hon 7 år, väcks med frukost på säng av mig och en smått vrång storasyster som är trött. Sen väntar middag ute på kvällen och har vi tur så slipper vi Donken, kinamat kanske:)