Canary Islands

När vi lämnar planet som landat i Las Palmas så hettar rutorna av värmen. Medan jag går i mittgången ut så förskräcks jag av allt skräp som täcker golven, oätna nötter, ostkrokar, plastmuggar, trasiga tidningar, okända pappersremsor och diverse annat skräp som slöa semesterfirare anser att personalen ska plocka upp. Mig veterligen så står det inte i arbetsbeskrivningen för kabinpersonal att leka morsor åt vuxna människor som troligen (förhoppningsvis) städar hemma och sköter ett jobb. Jag skäms över hur en del beter sig.

Flygplatsen är liten och lätt överskådlig så vi kommer snabbt till bussen som ska ta oss till Bahia Feliz och Tres Vidas som vårt hotell heter. Det ligger i en hotellby där Orchidea är huvudhotellet följt av Tres Vidas och Monte Feliz. Tres Vidas består av små lägenheter, väldigt mysiga.

Bussfärden dit går över ett kargt landskap utan grönska, kaktusar och vindkraftverk dominerar tillsammans med enorma växthus för bananer, palmer och något okänt men det använder gifter i vissa av dessa tältliknande växthus. Ordet ”Toxica” är sprayat utanpå tillsammans med dödskallar. Hoppas det inte är frukt….
Väl framme så lyckas Caroline falla framåt (”spring inte” betyder ”spring fort som fan” för barn, ifall ni inte visste det…) och åstadkommer 7 skrapsår på knän, armar o mage! Nytt rekord för min vilda stormryttare och ett halvt plåsterpaket går åt redan efter 30 min i turistbyn. Under veckan kommer hon att ramla inte mindre än 5 gånger och alla gånger landa raklång på asfalt, alla tänder och hela ansiktet i behåll. Man kan inte låta bli att beundra hennes skicklighet och oräddhet för smärta trots allt.

Barnen är som uppspelta kaniner inför allt badande, allt nytt, dålig sömn, hunger och gud vet vad. Men vi kommer iväg och får äta. All inclusive har vi denna vecka, fri mat och dryck i en hel vecka. Det visar sig snart vara mer en förbannelse än en gåva, men än vet vi inte detta. Matsalen är stor och larmet öronbedövande, som att åter träda in i skolmatsalen och försöka höra sina egna tankar. Nåväl, poolen är skön för barnen efter maten. De kommer att bada varje dag utom den då vi åker hem under den kommande veckan. Jag är lite mer kräsen för det är inte så varmt alla dagar. Julafton frös jag eftersom det stormade och var mulet. Men över lag var det rätt bra.

Kanarieöarna lämnar efter sig en lite fadd smak i munnen, inte pga naturen, sällskapet eller havet. Men ord som förnekelse, överexploatering, obetänksamhet fyller mina tankar under tiden jag vandrar runt där. Människor som lämnar allt bättre vetande om hälsa hemma och ägnar sig åt enkelspårig stimulans av lustcentra och sockertarmen, överfyller tallrikar så det rinner över i matsalen för att sedan lämna hälften och fylla en ny tallrik med chokladdesserter. Vin dricks som vatten, öl som saft i mängder. Cigaretter röks så ibland känner man inte friskluften trots att det blåser havsvindar vid poolen. Men värst är nog den vidriga tantparfymen, den som lägger sig som en kvävande trasa kring halsen och ger en skrämmande känsla av långsam kvävning eftersom hur man än försöker inte kan få luft. Jag är inte ens allergisk, men en del människor sprayar döden på sig varje dag utan en tanke på andras välbefinnande. Liksom rökare som tänder cancerpinnar och blåser ut dödliga gifter över alla oss som inte alls tänkt förkorta våra liv med svarta lungor, kol eller lungcancer men vi ligger värst till inte de som förpestar vår värld. Miljöförstörare finns i många skepnader.

Hur det sanna Gran Canaria ser ut eller såg ut minns väl ingen idag eftersom allt är exploaterat till bristningsgränsen, turistskräp säljs överallt och folket ser ibland ut att vara rätt leda på alla dessa horder av människor utan vett som betalar för att glömma vardagen ett tag. Det är trist att en värld som ofta hyllas som turistmål låtits förstöras till den milda grad att allt går ut på turism istället för liv. Övergödningens mecka blomstrar och när vi åker anländer nästa hord.

Stockholm…

Denna gröna stad som av många anses vara Metropolen i Sverige, tänker inte ge mig in i den diskussionen här, bjuder på en mängd spännande saker när man flanerar omkring. Vid detta besök har vi hunnit med Astrid Lindgrens värld vilket rekommenderas för alla som vill trötta ut sina barn totalt genom att låta dem springa, hoppa, klättra, leka, pyssla, se föreställningar, åka sagotåg och åka rutschkana. Sen alltihop minst 1 gång till! De blir trötta, fullständigt. Hett som en bastu blir det pga alla tokaktiverade barn och fascinerade föräldrar, föreställningarna är livliga och levande, barnen helt förtrollade. Dock är allt i butiken überdyrt liksom kafét men i övrigt. Gå dit och lek barnen heltrötta, försök också att låta bli att le själv och inte ryckas med in i sagovärldens alla vindlar igen…

Jag kan också varmt rekommendera JC butiken vid Sergels torg, mycket serviceminded personal och nu när det är 50% på reapriset så är allt prima! (Det du Lantlollan, jag har tokshoppat!) Tog en lunch på stan idag, närmare bestämt på Folkungagatan. Åt en underbarn Chicken Tikka Butter Masala på en mysig indisk restaurang med helöppna fönster så jag satt ute fast inne från alla bilar. Skuggad från den heta solen. Åt den med mjukt nan-bröd som smälte i munnen…need I say more? Gå dit, ät och njut! Kaffe ingår i lunchen som för övrigt hade 6 olika val vilket är mer än många och det var normal pris. Så fram med kartan, markera Folkungagatan och bege dig dit nu! Självklart minns jag inte namnet, ska dock undersökas!!!

Ska det nu vankas efterrätt så styr stegen till Kungsträdgården och gå mot NK huset för mitt emot där vid en restaurang säljs det hemlagad glass, både sorbet och gräddglass. Smaka den och släng sedan GB-gräddglasspaketet på grannen för det har mist sin smak för evinnerlig tid! Hallonsorbet som smakar som nävar av färska hallon, vaniljglass med äkta vanilj, chokladglass som får vem som helst att älska choklad, pistageglassen är min favorit. Ja, det måste upplevas bara….

Men nu hägrar sängen (läs min brors soffa men bekväm) och en ny dag! I den grönskande Metropolen Stockholm.