Kvinnans vilja styr världen…

Funderade lite över det här med vem som egentligen styr över världen? Vilken hand gungar vaggan? Kom fram till att det är kvinnans, alltid. Män kan önska, hoppas, orsaka, fördröja, försämra, förbättra, föröka men inte besluta när det kommer till livets utveckling alls. Män kan endast avvakta beslut från en kvinna. Kvinnan styr fortplantningen världen över.

Känner någon till en kvinna som har okända barn? Som ynglat av sig utan vetskap? Föga troligt men hur många män är inte pappor utan sin egen vetskap? Hur många är inte pappor mot sin egen vilja? Kvinnans kropp är hennes egen och då också makten att producera eller inte producera liv. Jämfört med poker så sitter kvinnan alltid med Royal straight flush, åtminstone rent biologiskt. Naturen kan ju själv ställa till det men från början så är det skapat så att vi sitter med alla verktygen.

Säger en kvinna att hon vill ha barn så blir det barn, oavsett när, oavsett med vem eller hur många. Det blir barn. Vill inte mannen så väljer hon en annan eller så blir det ett ”oops, så det kan gå”.  Japp, jag är väldigt cynisk i frågan, absolut. Men enda gången en man kan hävda rätten över ett barn är när det är fött och tom kan han behöva bevisa sin rätt. Kvinnor kan säga bara nej så finns inget han kan göra för att hindra ett barn från att födas. Säger hon nej så får han inte ens se det födas, han har ingen rätt att kräva det. Men när det finns ett fött barn så kan han kräva att få vara pappa.

Men starten ligger i kvinnans vilja. Nu lägger jag inte in någon större åsikt i det hela för det kan dristas till världens ände, men det är intressant ur jämlikhetsfråga. Hur många män har inte varit med om en abort mot sin egen starka vilja men utan makt att förhindra det hela? Eller tvärtom att se ett barn födas fast han aldrig ville bli pappa? När det kommer till barn har få män någon talan alls förrän det verkligen finns ett barn…

Och ja, alla är inte så egoistiska att de bara kör sitt race och skaffar barn ändå. De flesta diskuterar och kommer överens. Såklart, men ändå. Vad enormt mycket makt det finns i den enda lilla gåvan att vi kan och ingen kan någonsin styra över vad en kvinna vill när det kommer till att vilja eller inte vilja ha barn. En gåva är endast en gåva när den respekteras och används med omsorg, varje missbrukad gåva är maktmissbruk….inget annat. Och misstolka mig inte här nu….

Det rätta barnet…

Vi känner alla någon som har barn som går utan för normens ramar på olika sätt. Det finns fler diagnoser på olika utvecklingsförhinder och syndrom än jag känner till, det som fascinerar mig är att upptäcka mångfalden. Det är inte skrämmande med olika barn, det skrämmande i världen är där kopior skapas av ”det perfekta” speciellt eftersom det perfekta inte finns. Alla är olika, alla måste vara olika.

Många fasar inför de barn som faller utan för den ram som samhället satt, de som inte följer en utvecklingsskala som kallas normal. De väljer bort både före och efter födsel, andra har vänner som väljer bort deras umgänge pga deras barns olikheter eller par som går isär för ena parten inte accepterar att barnet bygger en egen utvecklingsram.

När barn föds frågar alla om de är snälla och friska. 10 tår och 10 fingrar svarar de flesta och lägger till att de äter bra också. Men om barnet skulle haft 11 fingrar då eller saknat en tå, skulle barnet varit sjukt, onormalt då? Är inte det också normalt speciellt eftersom det händer fler än vi vet om? De förhindras inte i livet. Eller ett barn som föds utan armar men i övrigt helt ”perfekt”, är det rätt eller fel?

Vad är det rätta barnet? För mig finns inga fel barn, de vi får kommer till oss av en orsak. Vi kan inte beställa eller önska bara hoppas att de anländer. Skillnaden för mig när det gäller barn är engagemang hos föräldrar, de som lever i sina barns liv, lär ut, visar och finns. De som lever genom barnens liv eller helt lever utan närvaro i barnens liv. Barn med engagerade föräldrar får alltid en bra start och ett rikare liv oavsett vad de startar med för grundstenar i sin kropp.

Det finns en mycket sevärd dokumentär som heter just: ”Det rätta barnet”. Och dela det här med vänner för var går gränsen mellan normal och inte normal när det kommer till barns utveckling? Är gränsen flyttbar…? Är det rätt väg att bygga ett eget samhälle utanför samhället när en individ faller utanför normen? Borde vi inte anamma det nya och okända som något att lära känna? Något spännande och ovant, utvecklande för oss alla?

Och medan ni funderar på det så fundera även över denna fantastiska dokumentär om kampen för autistiska barn. Deras framsteg är häpnadsväckande men inte så kända som vi tror…
En mammas kamp för ett autistiskt barn

Mat och dryck tider….

det kan vi sammanfatta alla svenska högtider till. Jul är ett enormt julbord med så många maträtter som möjligt på helst så lite plats som möjligt. Varma samsas med kalla och sill går på nåt vis ihop med både skinka och salami. Till det ska det drickas julmust, vin, öl, snaps. Efteråt blir det kaffe, kakor, likör och godis så det räcker i flera veckor. Men vi äter allt vi kan på 3 dagar, ibland kortare. Tiden innan jul (typ hela december) går åt till att planera vad man ska äta förutom de absolut självklara sakerna och i så stora mängder som möjligt för att sedan tillaga samt inhandla maten. Efteråt klagar hela Sverige på att de åt för mycket….i år igen….

Nyår. Gärna skaldjur, bubbel, mer vin, snaps, drinkar och allt annat med alkohol i. Nyår ska räcka lääääänge så 1 januari hinner börja. Här har vi dock bara en dryg vecka på att planera maten och inhandla, köerna i affär är sjukt långa, köerna på Systemet (Sveriges mest befolkade plats så här års) är obeskrivliga. Dagen efter äter vi pizza, chips, dricker cola och snaskar godis. Mot baksmälla och sen klagar vi på att vi åt för mycket….i början av det nya året med…

Ett tag senare är det officiellt premiär för semlor men de finns att köpa redan vid nyår för de som inte kan hålla sig efter en bulle vi äter i flertal varje vinter. Gärna flera under samma vecka. Därefter avrundar vi med våffeldagen ett tag senare under vintern som ska innehålla både våfflor, sylt, grädde och gärna en ärtsoppa som start. Och vi mår alltid småilla efter all grädde….men det ingår ingen sprit här. Inget vin eller öl heller, tämligen osvenskt?

Påsk! Light version av julen där vi äter i stort sett samma saker bara det att alla dekorationer ska vara gula, rosa och mintgröna inte röda, mörkgröna och glittra. Vin, öl, nubbe och kaffe ska skölja ner allt för att vi sedan ska äta godis så länge helgen varar, helst i så stora mängder som möjligt. Åt vi för mycket? Japp, varje år och för länge….

Pingst? Då har vi middagar och dricker lite lagom in våren, inget stort egentligen om det inte vore för att alla ska gifta sig då räknar man tårtor och alla bröllopsskålar så blir det en hel del. Blandade middagar men tårta, vin och bubbel. Och snaps…..

Skolavslutning! Tillåtet att dricka allt i så stora mängder som möjligt och tyvärr i varierande åldrar. De yngsta brukar ha avslutat femte klass….det är en svår kontrollerad högtid eftersom folk dricker för att fira att skolan är slut eller så dricker de för att fira att nån annan slutat eller för att minnas när de själva slutade en gång i tiden. Färgen är högst vit dagen efter kan för en del vara den gråaste i deras liv…här äter vi också pizza dagen efter och slappar i soffan.

Midsommar, enda högtiden där vi nästan dricker mer än vi äter för vi ska ta en nubbe efter varje tugga. Ibland blir det mycket nubbe och mycket kort midsommar, midsommardagen blir dock otroligt lång och plågsam istället… Och sillen den är helig i Sverige så den är med varje högtid, bara i flera olika antal men sällan färre än 3, oftast ska det vara typ 5 eller 6.  Köerna här är obeskrivliga var man än går, här ska man egentligen inte köpa mat eller passera Systemet alls. Eftersom vi ofta dricker mer än vi äter här så får vi sällan i oss för mycket utan för lite med resultatet att dagen efter blir seg tills vi börjar om! Helan går om igen….

Kräftor, inte helt anammat av hela Sverige men stora delar. Västkusten och Stockholm leder. Troligen för de har mer tillgång till färskvaror än frysvaror. Det är inte lika kul att tina som att köpa färskt men eftersom de leder till en nubbe eller flera så gillas det även i norrland mer och mer. Går det att dricka till så går det att äta, så mer kräftor blir det med Västerbottenspaj, räkor, krabba och alla möjliga skaldjur till. Ju mer desto bättre gäller även här men vi dricker mer så vi äter sällan för mycket här…vin, öl, sprit och allt man kan tänkas dricka med alkohol i är godkänt!

Surströmming, mer norrländsk tradition och vi äter aldrig för mycket surströmming. Oftast säger de att de ska ta en till i år än ifjol. Den absolut mest stinkande traditionen och rekommenderas att firas utomhus, amatörer sitter inne men ofta bara en gång sen inser de sitt misstag…. Ulvön är en traditionell och obeskrivligt vacker plats (gå högst upp på berget och beskåda en utsikt som är helt fantastisk!) att åka till för att fira ordentligt gällande denna mathögtid som ska innehålla tunnbröd, rödlök, surströmming (rensad eller inte) gräddfil, kokt potatis och tomater. En del nöjer sig dock med bara strömmingsfiléer utan nåt mer till…hårda typer. Nedsköljes möjligen med nubbe för vi dricker öl eller nubbe till detta. Eller vatten, inget vin eller likörer. Råbarkad norrlandstradition?

Till vår stora glädje har vi nu också fått Halloween som mest bara betyder godis i så stora mängder som möjligt på kortast möjliga tid. Helst ska den skänkas till oss som muta istället för bus, men tyvärr får mest bara barn utnyttja detta privilegium… Men då Halloween innebär en partyhögtid så får vi dricka och festa igen. Nu är det öl, vin och sprit som gäller. Inte sommarnubbe eller julsnaps. Dessutom är det enda högtiden som går ut på att vara någon helt annan eller så ful som möjligt. Förutom påsken men de flesta som är påskkärringar är barn och faktiskt mer söta än fula….

Så när det är högtid i Sverige då äter vi mängder med blandad mat, dricker stora mängder sprit och tyvärr slåss. Julen, nyår, skolavslutningen och kräftskivan är väl de högtider så våldet toppar sina skalor. Kvinnomisshandel, barnmisshandel och annan misshandel ökar. Tyvärr. Där spriten går in går vettet ut som det sägs och för en del innebär det ju också att det inte ens fanns vett från början bara mer sprit.

Har jag glömt nån högtid eller nån tradition som följer alla högtider? Glad Påsk på er!!!!

Snygga kan alla bli…

Såg ett klipp på nätet som fick mig att återigen förbluffas över hur utseendefixerade många människor är, hur de på en nanosekund sågar en människa efter ett ögonkast.

Vi kan alla träna oss till muskelpaket, operera oss till bröst/häck/magrutor/kindben/hakor/släta ansikten, banta bort oss till skinn och ben, spendera tusentals kronor på hår och naglar, köpa märkeskläder för summor som kan skuldsätta de flesta till fogden. Det går om man tycker det är värt det. Men det som är bortanför det går inte att köpa för pengar. Talang går inte att köpa för alla pengar i världen. Det är lika pinsamt varje gång att se människor huka sig i bänkar och skaka på huvudet när de ställs inför en människa de inte finner det minsta attraktiv. De skyler ansiktet medan de väntar, himlar med ögonen och suckar. Önskar hett att det hela ska vara över och framför står en människa så sjukt nervös så han/hon inte kan prata. För de vet att de alltid hamnar sist för de inte matchar sjuka trend ideal. De finns där och bryr sig inte så mycket om sitt utseende för i många fall känner det att de inte räcker till ändå. De är vingklippta av alla som himlar med ögonen runtomkring.

Jag skäms varje gång, över människor som inte kan se bortanför det yttre. Och säker flera med mig. Hur många gånger har jag inte fått frågan: Men han/hon är ju så ful? Och? Spelar det nån roll hur människor ser ut, vad de har på sig eller vad de jobbar med när jag vet att de har ett hjärta av guld? Att de är de bästa människor som skapats? Varje gång jag får höra det där så blir jag lika chockerad över att den som frågar inte ser den fantastiska människa jag ser. Det här har jag upplevt sen jag var nånstans i tonåren, då folk började reagera mer på utseende och jag kan än idag inte förlika mig med att det finns de som inte ser längre än skalet vi alla bär på.

Så låt mig säga så här till er som bara ser det yttre och inte tittar längre för det inte passar er, ni som missar att se med hjärtat, ni som missar att öppna era sinnen för de verkliga stora människorna runtom oss. När ni vänder er bort för att titta på något som är enbart vackert men fyllt av ingenting så går ni miste om oslipade diamanter. Ni är de pinsamma, inte de som ni vänder er ifrån. De har något ni aldrig kommer få. I vissa fall en talang som vi alla skulle ge bort en högerarm för att få ha. Tänk på det nästa gång ni försakar en människa enbart pga utseende, nästa gång ni himlar med ögonen inför en människa som inte matchar idealet. Ge människor en chans att visa vad de kan först, döm aldrig hunden efter håren…

Varsågod, tappa hakan…
http://www.youtube.com/watch?v=Oox4xEc786M

1 timme utan FB!!!!!

Ja, jisses vilken panik det måste bli. Det är otroligt fascinerande att så många som 150 länder deltog i Earth Hour i år, det är rekord. Tusentals människor släcker ner lampor och hus för att visa att de är medvetna även fast de inte kan påverka så mycket mer än sin egen privata förbrukning av energi. Men det helt enormt fascinerande. Helt kioskvältar fascinerande är inte antalet deltagare alls utan det är FB och TV.

I veckor har det varit annonser, reklam och utmaningar till höger och vänster om att delta i Earht Hour, sänka grader i diverse hus, köttfria måndagar och jag vet inte allt. Men ändå när det kommer till att stänga av TV och alla sociala media i 1 timme så skruvar folk besvärat på sig ungefär som om de har klåda eller nåt. Det hörs lite ”Njae, vet inte, kanske” sådär tveksamt som om de letar en utväg ingen sett.

60 min utan att få senaste uppdateringen om vad alla FB vänner gjort hemma, hur många koppar kaffe de intagit eller vad de för tillfället är rasande över.  Vi kan vara uppkopplade resterande 23 timmar av dygnet. Vi kan tvittra om vädret som gjorde lappkast till vinter igen både före och efter Earth Hour. Vår rädsla för att missa vad alla andra gör grundar sig mycket i att ingen ska se vad vi gör. Ingen ska se att vi deltar, att vi gör något. Vi har ett enormt behov av att bekräfta oss själva genom att skriva ut hela vår liv på nätet att det för en del blir helt otänkbart att stänga ner under 1 timme. Vara offline i 1timme utan att kunna bekräftelseknarka.

Det säger mer om oss människor när vi inte stänger och släcker än när vi gör det. Ibland måste man faktiskt välkomna mörkret för att finna ljuset…